Igår var Kerstin borta hela dagen. Tobbe släppte ut henne på morgonen och hon brukar bara vara ute i någon timma sedan kommer hon hem och äter, iallafall visar upp sig, men inte igår. Vi åkte runt som galningar igår hela kvällen och letade och ropade men hon var tamejfan ingenstans. Vi låg på soffan inatt för att höra henne om hon skulle komma hem, och imorse vid sex hade hon stått vid ytterdörren och jamat. Fyfan vilken känsla. Man tror ju det värsta när man bara bott här i en månad och precis brevid vägen och allt. Menmen nu ligger hon och sussar på stolen vid mitt sminkbord, medans jag och Tobbe ligger på soffan och kollar film